Ålandsblandning

En blogg om min tid på Åland. En blogg som kan informera, roa och förhoppningsvis kan få någon att komma och hälsa på...

tisdag 22 december 2009

En rolig fransman

Idag har jag skrattat gott åt Remi Gaillard en heltokig fransman som är helt fantastisk. Snubblade över Maria Kart klippet och sedan var jag fast. Hoppas att jag själv blir intrasslad i någon Remi-liknande sketch till exempel att jag blir utsatt för en set-up när jag är ute och cyklar och helt plötsligt befinner mig i Tour De France.


Nu har jag åstadkommit så mycket man jag kan göra på den här ön tror jag: 1. Jag har blivit veckans stjärna i Ålandstidningen. 2. Jag har kommit trea i Poetry Slam, Marihamn. 3. Lantrådet (motsvarigheten till statsminister) Viveka Eriksson har önskat mig god jul efter en intervju. När jag lämnar holmen så kommer jag känna att jag gett vad jag kunnat.

Vi har bytt klappar idag jag fick två messa-böcker, bra, böckerna ska jag kika i om jag skulle bli nostalgisk någon gång och inse att det finns en hel del tokar här också...

Under kvällen har jag suttit och filat på julklappsrim. Har kommit fram till att det nog är en av mina superkrafter.

I morgon får jag gå på jullov i tre dagar det känns överdrivet bra! Blir säkert någon galen hippa i Mjölby på juldagen. Kna tänka mig det.

lördag 19 december 2009

Veckan som egentligen inte fanns.


Kl.13: Krismöte för radion. Sändingarna ändrades, med jämna mellanrum fick personer info. om vår protest mot landskapet.

Delegaterna från mötet i Köpenhamn är i färd med att avsluta sitt möte. Snart ska de flyga hem antar jag, annars måste ju flera tusen flygbiljetter bokas om. Kommentatorerna har under morgonen råkat kalla Afrika för ett "land" desstutom har man kunnat följa när nationer som Tuvalu sagt vad de tycker om L 13 (vad nu det är för någonting.) And now to the delegate of the the republic of Kong...

Jag har haft en helvetesvecka, skit har den varit. Jag har aldrig och kommer förhoppningsvis inte att hamna på en arbetsplats med sämre stämning än hur det varit på radion några dagar den här veckan. Ångest. Så blir det när personer får sluta. I det här fallet är det flera av mina vänner, dessutom förlängs inte mitt vik. heller. De hade tänkt stanna det hade inte jag, men trots det har jag haft en klump i magen sedan beslutet kom. Besparingarna kommer såklart att drabba alla. Och jag tycker synd om alla om blir kvar. Tablån läggs om och flera av mina medarbetares hjärtebarn såsom Spisa med radion, bortamatcherna i fotboll och Kulturen försvinner. Framför allt försvinner vi vikarier och nyhetsredaktionen kommer gå på knäna. Men att vi försvinner har det i ärlighetens namn inte pratat så mycket om alls. Förhoppningsvis är folk för chockade än.

På Åland har folk ett horn till sidan på radion. De flesta öborna verkar hata den. Därför kastar Niklas Lamppi upp en blixtledare, när vi lägger om i tablån för att ha krismöte. När sedan Ålandstidningen lägger upp en kommentatorsfunktion till deras nyhet om att radion "tystnar", ska såklart varenda person som inte har en aning om vad som pågår kommentera. Folk lägger krokben på sig själva när de först klagar på kvalitén och sedan skriver att radion har för många anställda, folk är idioter. Eller åtminstone är det så att idioter finns.


Jaja, man får väl lämna den här klagoön medan tid är, innan man blir en i skaran. Hem till fina Västerbotten där folk int´klagar om he int´ä någe galet.

tisdag 15 december 2009

Mina naglar håller på att trilla av.


I allafall känns det som det. Jag har varit vi den båtslip idag igen. Det är en vanlig sysselsättning här, man sätter sig på sin cykel, eftersom den enda radiobilen är, upptagen sedan tar man med sig någonting att roa sig med, i mitt fall en bandare, sedan rullar man iväg till det nedlagda varvet där slipen står. Jag gjorde en ny intervju om galeasen Albanus som varit inne på höstservice.
Bland annat har hon behandlats för röta och tydligen har man också funnit att hon är full med skadeinsekter. Efter att ha klättrat lite på en ställning med Kristian Öberg som är ordförande i skeppsföreningen Albanus rullade jag hem. och insåg att mina naglar håller på att trilla av... Där trillade en, oops där trillade en till...

måndag 14 december 2009

Väntar på ryggknådning, har sett till att få lite extra ryggvärk dagen till ära.
Har skippat att bloggen ett tag nu. Har haft huvudet fullt av annat ett tag och det ledde bland annat till en mental krasch för en vecka sedan, efter det sov jag två dygn. För att rycka upp mig drog jag till Stockholm och fölrlustade mig i två dagar. Det gjorde gott dansade röven av mig på Röda Kvarn och var på Dalí,Dalí. Hann även äta sushi med Sara och köpa ett par galna Moon Boots på Emmaus. De åkte på redan i helgen då vi hade personalfest, en ganska lugn sådan... Tydligen urartade det total förra året. Moon Bootsen funkade och vi åt på en piffig restaurang som heter Nautical som bjöd på hela sillar. I helgen hann jag även med att gå på julmarknad i hamnkvarteret, att simma 20 längder på Mariebad men häftigast var nog att se den julparad som passerade oss i går när vi adventsbakade.
Förbi på gatan rullade vagnar med vinkande dagisbarn från Lumparland, pimpade brandbilar som såg ut som tomtar och sist av alla en vagn med Ålands lucia 2009 som satt i en jättestor snäcka.

torsdag 3 december 2009

Vaccinerad.

En ytterst bra arbetsdag. Trivdes på morgonmötet och sedan gjorde jag ett inslag som sändes i 5 i 5 nyheterna och som skickades i väg till svenska Yle. Inslaget handlade om sjunkande livbojar, det ekot gick ut med i morse om att Viking Line har ett livbojsmärke som sjunker på deras färjor. jag intervjuade den tekniska direktören där för andra gången. Vi har börjat känna varandra nu...

Jag och Emlan åt lite tacos och drog och vaccinerade oss. Ja, jag är en hycklare som först gör låtar om att jag vill ha "svinisen" och inte ska vaccinera mig och sedan tar den där förbenade sprutan. Efteråt var jag trött men det berodde nog främst på Lilla Fridolf-albumet i väntrummet, som man skulle vänta i 15 minuter efter injektionen, för att se om man fick några biverkningar... Det fick vi inte så vi drog till Elin och spelade Alfapet... Vi gav henne rätt för verbet "lyxa", ok vi var snälla idag... Jag främst för att jag fått busa med en katt. Sådant gillar ju jag.

söndag 29 november 2009

Kompisar man inte nödvändigtvis vill ha och kulturmörker

Stämningen har just lättat från däck 7 här på Gabriella. Finsk Big Brither final. Lättsamt att se program som man vet upplägget på när man inte förstår ett jota.

Jag har verkligen levt färja idag jag har spelat bort pengar på spelautomater, badat bastu och tjötat med en mas men bäst av allt beskådat en galen tolkning av en "i en liten fiskehamn" som en finsk man drog på karaoke.


Jag var i Stockholm. Flög dit. Satt bredvid två enorm män som hade tröjor från svenska sweeplifting-landslaget (antar att det har något med styrka att göra.) Det ledde till att jag inte vågade ta mig till toan trots att jag var lite kisse-nödig.

Stockholm, vara full på Debaser Slussen. Råka hamna i gamla stan därefter. Fika med en soffsurfare som var härlig. Vara på inflyttningsfest på Gärdet. Försöka gå ut på "Spyan" och andra Östermalms hak, när alla var fulla... Alltså krogarna.

Tillbaka till färjan och kategorin:
Vänner du inte vill ha:

1. Det finska fyllot: Hon ville låna min mobil, hon skulle betala för samtalet. Jag gav mitt godkännande. Hon började gråta och skrika i min mobil så att displayen fick en spotthinna. Hon pratade lite för länge.

Hon gav mig inga pengar. Hon ville bjuda på kaffe. Jag gav mitt godkännande. Hon sade att hon var snurrig i kön, att hon var lite ur fas. Det ledde till... Att jag skulle betala. Jag bar kaffet till bordet och bad om pengar för kaffet. Hon spelade oförstående och räckte fram sitt visa-kort... Jag sade att jag ville ha det i kontanter. Hon låtsades inte förstå. Jag viftade bort det hela. Gav mitt godkännande.

Försökte fly min vän efter att hon släpat med mig till ett rökrum. Jag smet i hiss när hon gick på toa. Hon hade irrat sig upp på den våningen också, men kände inte igen mig. Hon gick in i en sittsal. Jag följde efter och gläntade lite på dörren. Hon hade somnat. Jag gav mig av.

fredag 27 november 2009

Några timmar på L Å X.

Det är alltid en frihetskänsla när man får lämna en lägenhetsnyckel i brevinkastet. I morse lämnade jag Ylvas mammas lägenhet i centrala Lule.

Igår hade vi möten, jag ett med filmpool Nord som vill assistera mig med ett filmteam till dokumentär-serien. Sedan hade Ylva och Halvard möter med Brynolf på länsstyrelsen. Vi hann även med en fotbollskväll på Allstar med Ylvas vänner, en ev dem Adam filmar Kjell Sundvalls nya film. Även några andra från filminspelningen dök upp Björn Begtsson m.fl..


Första natten bodde jag och "Hallis" på Quality Hotell men när han sedan begav sig av till Bodö igen i bil så bodde jag sista natten hemma hos Ylvas mamma, därifrån begav jag mig i morse efter att ha ätit lite frukost och läst lite i min signerade Sven Yrvind-bok. Citykärnan kändes grå utan snö så jag tog första bästa flygbuss ut till Kallax.

Kallax Flygplats: Jag har sprayat mig med test-parfym och har två timmar ytterliggare att fördriva... Men det känns skönt att inte göra så mycket efter alla miljöombyten. (Bästa miljön hittills var när vi bilade Bodö-Luleå och åkte över fjällen, sedan fick vi ju se Arjeplogs pizzera också, Bonus!)

tisdag 24 november 2009

Skriver från Bodøkontoret.

Førsta dokumentærdagen har gått bra, dock har mikrofonen kajkat, så jag får nog filma om ett antal intervjuer, synd eftersom jag hade bra bilder... Aja sneppah tihs, som det står på Ung i Nordlands toalett... Det æf på deras kontor vi ær nu...
I morgon ska vi bila till Luleyo.
r

måndag 23 november 2009

På plats i Bodö.

Jag, Ylva och Halvard sitter på det mysiga caféet Kafka i Bodö. Har rest sedan fem i morse med en timmas tidsomställning så nu känns det skönt att ta igen sig lite. Har nu två kameror till dokumentärinspelningen som drar igång i morgon. I kväll ska jag bekanta mig med den nya kameran och njuta av utsikten från vårt hotellrum. Kjempeflott är den!

torsdag 19 november 2009




Bildtexter: Pirkka är kärlek, These shoes are made for walking these feet were not.
Jag är helt tagen vilka kan tolka ångest på ett så totalt jävla ärligt sätt som finska filmskapare har just sett Paha Maa och klumpen i halsen kan inte bli så mycket större. Ligger och försöker få ner tennisbollen i halsen genom att lyssna på Life itself från "Bossens" senaste. Det går sådär.


Igår var jag på Emmaus och hittade de snygga pjucksen ni ser på en av bilderna för rekordlåga 7 euros. Himmel! Träffade Elin där också, sedan drog vi på Chokladeria.
De har öppnat upp en supermysig sådan här. De har världens godaste varma choklad som man får kryddor som bihang till och chokladpraliner som smälter i gommen. Mercedes butik har dessutom helgöppet(det kan man aldrig vara säker på här).

Idag har jag haft en bra dag på jobbet, var på ett slakteri och gjorde ett inslag om eko-kött. Hade hoppats på en visit inne i slakteriet (jo jag är veg) men det gick inte an p.g.a sjukdomsrisken. Hur hade Skurt gjort idagar som dessa? Jag minns när vi tredje klass fick se Skurt på slakteriet. Det skulle vara folkbildande, men det hela slutade i att alla barn vägrade kött på lunchen. I episoden så råkar bland annat Inga-Maj tappa ner Skurt i någon form av stor köttmal. I alla fall är det så jag minns det... Det kanske är tur att slakteristudiebesök är förbjudna nu för tiden, det är ju aldrig fräscht att hitta gröna hårstrån och kepor i nordens färger i sin Wallenbergare, kan tänkas.

tisdag 17 november 2009

Äppelsorter.


Här på Åland säger man inte äpple utan äppel. Åland är ett äppelland, no doubt. Det märks bland annat på den supergoda färskpressade äppeldrycken Grannas som jag häller i mig tre glas av dagen av. I förra veckan var jag och Eva på Ålands försöksstation och provade några av deras 60 äppelsorter. Det kändes ju fiffigt att göra ett "Adam och Eva provar äpplen" inslag. Särskilt eftersom detta tillföll under Evas sista vecka hos oss på holmen.

Lyssna här

Brieten.



Jag beger egentligen ingenting av dig, det enda jag begär är att du ska följa mina kostråd, se mig litegrann som en kostguru. Jag förespråkar den så kallade "Brieten" den innebär att man äter i snitt fyra finska limpmackor per dag med brieost på. Jag har redan börjat märka underverk i min kosthållning. Min sinnesnärvaro har skärps och jag hänfaller inte åt lättja längre tvärtom arbetar jag på i mitt anletes svett, och visst jag svettas brieost. Jag har även märkt en högre form av samförstånd med vissa människor jag misstänker att även dem håller sig till samma diet.
Se sunt på tillvaron du med och märk att andra också kommer följa dina goda exempel.
Brie: Tänk enkelt, sunt och friskt.

måndag 16 november 2009

Naej.


Det bidde aldrig någon Godbymässan. Emelie mådde inte bra så det blev en dag innanför hemmets trygga väggar utanför låg den gråa koftan tung över ön. Såg två filmer La Famiglia, av Ettore Scola från 1986. En film som jag just efter det inte minns att jag sett än bättre på mycket, mycket länge. Sedan Vicky Christina Barcelona:

Juan Antonio: jag önskar att jag var du. Jag skulle vara bohemen som sade till lycksökande turistpar att vi skulle älska ute i en berså. Jag skulle gå barfota i fingerljum pastellfärg och bara dricka vin från buteljer. Jag skulle cykla på landsvägar utan att bry mig det minsta om morgondagen.
Men jag kommer aldrig bli du.

Jag kan maximalt ragga upp något blekfett par från Eslöv som har villat bort sig i fyllan på Rosella. Jag vandrar omkring med uttorkad tuschfärg på fotsulorna från någon usel tuschpenna som jag försöker skriva ner mitt liv med och dricker surfaröl... Från Finland. Jag har ingen cykel så jag lånar en tjejcitybike ibland och cyklar ut i pissregnet och vill helst glömma morgondagen för den kommer påminna om den här dagen, i all evighet.
Men Juan Antonio... Jag vill bli du.



På söndagen var jag på Mariebad igen, bubbelpoolen var ständigt ockuperad av nya barn. Jag stod och sneglade mot poolen och märkte en man i en massa tatueringar göra samma sak. Ett kort tag av en "vi sitter i samma båt-känsla." Sedan insåg jag att han,inte som mig, nojade för att trycka mig ner bland massa småkisar som varm-kissar i vattnet, utan hade barn i poolen.

Idag har jag jobbat så jag fick ont i hjärtat. Ingen kommer tacka mig.

lördag 14 november 2009

Världens fulaste och mest ineffektiva hemsida och Mariehamn Poetry Slam 2009.

Vi ska eventuellt på Godbymässan idag deras hemsida är hemsk att beskåda. Varför anställer man inte en webdesigner när man har en mässa man drar in en massa flis på?

D.I.Y är ju för det mesta positivt, men rakt inte i alla lägen.
Om vi drar dit komemr vi garanterat träffa Ålands radio-folket som ska stå där och skämta och ta emot eventuella vitsord eller oförskämdheter.


Igår natt låg jag och funderade. jag funderade över om jag skulle ställa upp i Mariehamns Poetry Slam. Det resulterade i att jag skrev en ny dikt om tid och klockan på busstorget och i ett beslut. Igår var jag alltså med och det resulterade överraskande nog i en bronsplacering. Låt mig på ett lite skämtsamt sätt(det finns nog stor risk att några av de hamnar på min blogg) beskriva några av de övriga deltagarna:

Byråkrat-Bo: Charmade publiken med enkätdikter. Publiken för pladask för byråkratin och älskade det. Bo spelar vanligtvis i ett band som heter Oneflower Tribe. Men nu kan det mycket väl vara så att vi har ett gemensamt hemligt projekt på gång. Håll er uppdaterade.

Spindel-Sixten: En åländsk legend efter 80-tals hitten Don´t Stop The Music. (Sista låten på mitt blandband f.ö.) Tog en cigg med oss utanför och sade att hans sista spelning var på en cancergala. Sixten är en lirare som rivstartade med en improviserad dikt. Sixten har bitvis en lite frustande släpande stil. Ålands Ernst-Hugo.

Det gamla gardet: Två kvinnor i äldre medelåldern som av ren rutin och med sina högkvalitativa texter alltid borde komma etta och tvåa om, man nu ska tävla i poesi, vilket jag ändå kan ställa mig lite tveksam till, eftersom stilarna varierar så mycket.

"Pop-tjejen": Poptjejen tillhör ett släkte som finns med på alla poesiuppträdanden jag varit på. Men något som måste sägas är att detta exemplar läste bra.
Hon känns väldigt Socialistisk festival 2001, vilket jag av rent nostalgiska skäl
gillar. Hon avslutade med en dikt med engelska popreferenser och om att röka "ciggisar" och hångla med någon så läppstiftet smetas ut.

"Pop-tjejens kompis": Läste en dikt om svininfluensan.

"Palle-schals-tjejen": Korta men bra framföranden.

"Light-animestil-tjejen": Bad om min autograf och en kram efteråt, vilket jag såklart glatt bjöd på. Drog två texter på engelska, och en om Mona Lisa.
I en av dem engelska texterna kastades man direkt tillbaka till Shakespeare, den andra påminde mig om en dag i en park med drottningar i england som fisförnämt låter sina betjänter sippa deras te eftersom de själva tycker att det är lite för varmt.

"Framtiden": Ok, Att hon skulle kunna tävla i klyssch-VM må så vara, men med sina dikter om kärlek, till exempel dikten "Främling" som lästes upp på allvarlig åländska, tror jag att många i sina ögon såg Ålands framtid.

"Den första": Hade sina barn med sig, barnen var små och hade runda glasögon.
Hon avslutade tredje dikten med att säga stor och göra och bokstavligen forma "stor" med sina armar, det tyckte jag om.

"Nithalsbands-hårdrockaren": Den mest festliga av di alla. Toppade all metallyrik som någonsin skrivits. En text handlade om hur man går omkring på en plats bland enhörningar i månljus och vättar.

Han avslutade: Platsen kallas... (stum förväntan) Trollskogen!


Bo talar Byråkroatiska


Som ni märker bra konkurrens.
Läs vad "nyan" skrev

Bildspel

torsdag 12 november 2009

Emelies grannar.

Grannar #1
- Är du någon som gör inbrott, frågade Emelies grannar, ett gammalt par i 70-års åldern. Låsen krånglar ganska ofta och jag kom inte helt enkelt inte in i lägenheten.
När jag såg dem i trappan hälsade jag, men tydligen inte nog trevligt för att inte framstå som en tjyv.

Granne #2
Emelie har en granne som gör ljud. Höga ljud så det ekar i hela trappuppgången. Eftersom ajg inledde den här resan med att se Rec på tåget från Umeå, har jag varit lite nojig hela tiden. (Där går de upp till en granne i ett hus och blir attackerade.)
Först har vi trott och gissat att någon har en sexslav i lägenheten. Det är ju någon som stönar högt. Nu har vi kommit farm till att det nog är någon granne med psykoser.

Emelie har tänkt att småprata med sina grannar om det hela, om dem har hört något.
De grannarna hon valt ut är samma som idag tog mig för inbrottstjuv.

onsdag 11 november 2009

Mariehamns sämsta skyltning


Hur tänkte de egentligen?

Den försmädliga känslan.

Nu förstår jag nästan den försmädliga känslan som folk kan känna när de tappar sin vigselring. Jag har just varit på cykeltur i regnigt snömodd för att leta efter en pin som jag fått från en rysk vän. Den har suttit på min jacka sedan dess och jag har blivit glad av att se den. Den försvann idag när jag och Emelie var på väg hem från Minimarket, en matbutik som ger sken av storstad. Varför kan jag inte riktigt förklara men det är en liten kvällsöppen butik och den påminner mycket om två affärer och den ena låg i Buenos Aires och den andra i Barcelona. Helt plötsligt var pinen borta och jag blev uppriktigt sagt lite ledsen när vi kom till Emelies lägenhets hus med två balar av hushållspapper och toalettpapper, fick jag låna cykel och sedan bar det av ut på skattjakt.

Framför ett övergångsställe låg pinen och glänste. Jag tog upp den kramade den hårt i handen och satte den åter på jackan. Där ska den sitta!

Har fortfarande träningsvärk av den brasilianska jiujutsun.
Nu ska jag sätta mig på toaletten och läsa ett sprillans nytt numemr av Offside.

söndag 8 november 2009

Because I´m Marie-Bad!


När jag simmade varv på varv i 50 meters bassängen funderade jag på om jag skulle betrakta dem som ockrare. Kom fram till att jag nog borde göra det. När jag kom till Mariebad såg jag en lapp. Hälsoinspektionen hade förbjudit all form av badshorts.
De thaiboxningsshorts från en värmländsk secondhandbutik som jag tänkt bada i dög inte med andra ord. Jag övervägde ett tag, att bada eller inte bada är ju alltid frågan. Svalde planen att gå hem klart jag skulle bada! Köpte ett nytt par för mer än hutlösa 25 euro. Ockrare!

Några småknattar gör bomben i min bassäng. När banan min blir ledig byter jag med lite stött uppsyn.

Vattenrutchbana utan kö. Jag springer uppspelt i trappan. Åker tre gånger. Sätter tidsrekord för dagen: 11, 92. Känner mig stolt. Rättar till mina nya tighta James Bond- badbyxor. Tänker att jag i mina tjocka brillor och dessa badbyxor nog ser ut som Daniel "Hertigen av Västergötland" Westling.

Simmar ut omgiven av vattenånga. Från utomhusbassängen kan man se skepp och smedjor, bland annat silversmedjan som har en skylt där det står "ej stängt" (optimist eller inte?). En "downsare" i simglasögon dyker i en bubblande stråle, hon påminner om en and. Jag hänger mig mot bassängkanten och spejar över sjön Slemmern, tänker att allt är väldigt fint ändå. Fint som Mariehamn.

När jag går upp ur bassängen och förbereder mig mentalt för bastuånga ser jag att vattenrutchbanan fått två nya härskare, en av dem har slagit mitt rekord. Med fyra sekunder.

lördag 7 november 2009

Megapussi, Conan Barberaren och sips.



Degarkväll. På bilden ser ni vad jag ska underhålla mig med i kvällens dvala.
Har just avslutat några graffitis på vk.com, det ryska facebook som har en graffitifunktion som är nåh jävulskt beroendeframkallande. Har just gjort en igelkott till min vän Yulia. Hon kommer nog att uppskatta den. Hon har just skickat mig sin favvofilm på länk, en rysk barnfilm med en igelkott som huvudkaraktär.

Jag har haft besök! Uppsalas bästa: Anders och Daniel var här och jag har visat upp mitt Mariehamn för dem. Idag har vi ätit på Koti pizza, sett landskapsregeringen och skrattat åt lustigheter på "Sparis." Tomtedräkt på finska heter tonttupuku, och det låter som töntpucko, loligt... Igår var på en klubb som kan betecknas som ett sjunkande slagskepp eller ett illaluktande slagfält: Arken. (Hotell Arkipelag.)
Först var vi på Dino´s rockbar. Ett rockhak med väggarna täckta av porträtt av långhåriga män som någon gång spelat rock. Mest oväntat var att Eddie Meduzas nylle dök upp mitt i detta Hall Of Fame. Efter att vi sett bandet April Divine få så lite respons som man kan få från en publik som druckit några bärs för mycket och skrikigt lite för många finska oförskämdheter på finska till varandra, gick vi till Arken.

Det första som hände på Arken var att en kille från Mönsterås utan hämningar slet fram mig till baren och bjöd mig på en tequilashot.
- För Finland och Sverige, sade han sedan drack vi ikapp.

Vi lämnade klubben efter att dj:n spelat Promoes Svennebanan uppitchad.
Klockan var två, klubben stänger fem alla kvällar i veckan.

tisdag 3 november 2009

Kockens val: tisdag


Kockens val idag: Rödbetsråraka och ett avsnitt av 30 Rock.

måndag 2 november 2009

Tillfällig ålänning



Avsnitt: Mysiga bilder för barnen


Har just avslutat en projektbeskrivning om RRR-dokumentären som jag hoppas kunna börja filma 23 november i Bodö, Norge.

Var på lyceum (gymnasiet här) idag och intervjuade ungdomar om nykterism, även och intervjuade fältare om hur det ser ut på fredags- och lördagskvällarna här i Mariehamn. Han var lugnare än man hade kunnat tro efter att ha läst artiklar om att supandet bland ungdomar ökar. Blev ett bra inslag, men blev lite stressad när det visade sig att jag inte bara skulle producera ett nyhetsinslag utan även ett programinslag. Hann inte med eftermiddagskaffe med andra ord.

Bra timing också. Lagtingets talman uttalade sig om det ökande drickandet bland ungdomar idag.

Har registrerat mig som tillfällit boende här i magistratet på länsstyrelsen. Har även skaffat bankkonto på Ålandsbanken, för en framtida lön.

söndag 1 november 2009






Bildtexter: Eva med palt. Någon hade "börnat" sönder rondellen. Street Art: Mariehamn, Adam verkar gilla öl.



Paltmiddagen var som sagt mycket lyckad. Palt är ju världens bästa festmat eftersom det tar halva kvällen att laga till palten och sedan orkar man inte göra så mycket annat än att gå in i koman. Sedan när palten var slut var vi och gick uppe på kyrkogården, stämningsfullt med alla ljus som lös.

Potatisen som blev över har vi gjort rårakor av. Ok vi har kosthållning som två pensionärer...


Idag har vi vandrat runt en lång strandpromenad sett det finfina skeppet Pommern och kommit farm till att många ålänningar nog ofta har glo-soppa på menyn.

Under kvällen var vi på bio på kulturhuset Alandica och såg Olaf De Fleurs film The Amazing Truth about Queen Raquela. En film om en ladyboy från Fillipinerna som var nominerad till Nordiska Rådets filmpris. Men vann det gjorde sedan Von Triers Antichrist. Nåväl Queen Raquela är en strålande film i vilket fall!

Emelie på Bättringsvägen



Igår gick vi till "Sparis" en av stadens stora matbutiker. På vägen dit gick vi förbi Bättringsvägen som ligger alldeles intill sjukhusområdet. Mycket vitsigt! Lyllos de som bor där!

Sedan lite traditionell paltmiddag. Paltpremiär för Eva och Euskefeurat i högtalarna. Mer om det senare!

fredag 30 oktober 2009

Ålandsmangel och knegarveckan är slut.

Vi har just suttit och sett en film om överklass-svek. Darling hette den och bra var den. Länge sedan jag tog en så här pass lugn fredagkväll. Har tvättat i grannkällaren som är smått obehaglig. Vi upptäckte att i mangelrummet står mangeln från den smått mediokra Stephen King-rysaren The Mangler. Nu när jag ska ner och hämta mina nytvättade Converse-pjucks kikar jag en gång extra över axeln.

Grannarna under spelar Y.M.C.A så det ekar i hela trappuppgången.

Lika som bärs?


torsdag 29 oktober 2009

Yatzy!

Igår hann jag inte blogga. Jag jobbade en och en halv timma övertid med ett inslag om ännu ett jubileum. Psykiatrin och Grelsby sjukus 75 år, grattis!
Sedan gick vi ut på en av Mariehamns krogar Park. En liten sylta med en trubadur som spelade covers... Oväntat. Av ren hövlighet satt vi kvar en och en halv låt.

Vakande vid fyra i morse av att Emelie skulle upp och jobba morgon. Varvid jag såklart också trodde att jag skulle upp. Man fungerar ju super på morgonen, så istället för att sätta om alarmet ställde jag om klockan och hade ingen aning om vad klockan var när jag väl skulle upp. Fick googla "Helsinki+time" för att få rätt tid. Insåg att jag hade trettio minuter på mig att ta mig till jobbet. Fem räcker dit...

Morgonmöte där jag pinsamt nog insåg att jag i ren stress igår skrivit fel på ett namn i en "påa" sådant får inte hända på en lokalredaktion det vet jag mycket väl. Men det känns extra surt när ett bra inslag faller på att man skrivit ett efternamn fel som man egentligen vet. Ringde och bokade upp en intervju jag ska göra imorgon och satt och väntade på en ÅHS-anställds telefontid... Lunch på krogen Nikolai. Jag beställde en favorit: Bläckfiskringar i sallad. När jag frågade vad det var i sallad såg servitrisen dumförklarande på mig.
- Ja det är väl som vanlig sallad, sade hon.
Det visade sig att det var jordgubbar som tillbehör. Jag är helt såld på festliga tillbehör till allt som går att äta.
På mitt favvo-fik i Umeå får man tillhörande geléhallon till kaffet, sådant gör att jag smälter direkt.
På eftermiddagen skulle jag göra en intervju med en fåordig och småsur ordförande i skolnämnden som redan från början när jag pratade med honom tyckte att min huvudfråga var lite för radikal. När tiden var inne för telefonintervju vägrade han helt sonika att svara. Just surt.
Löste det ändå, fick intervjua en kommundirektör som var riktigt pratglad och var klar med klippningen och sista telegrammet "bara" en halvtimma efter att jag skulle slutat jobba.

Emelie hade köpt en pommes-frites-maskin på second hand. Vi lagade mat och "pommesarna" blev riktigt goda. Sedan promenixade vi till Elin för Yatzy-mys. Vi pratade om uttrycket "undantaget som bekräftar regeln" och jag tror vi kom fram till att det enbart existerar för att folk ska få vidhålla sina fördomar eller för att de alltid ska få ha rätt. Elin lärde mig också att "Hen" sammanslagningen av hon och han är finska men då stavas det "Hän." Ett fiffigt ord som alla borde använda både i tal och skrift lär av Riket(Finland kallas så här).


Förresten: Kanelchoklad med mandel och torkade fikon är nya favoritsnacks. Och i mrogon ser jag fram emot att Eva tänkt vika en loppa på jobbet som hon förhoppningsvis ska spå morgongästerna med.

tisdag 27 oktober 2009

Jag och Emelie har sett Roast.

Vi lever i framtiden då avsnitt av tv-program finns på tv-kanalers hemsidor, men är helt tomma efter att ha sett rostningen av Bert Karlsson. Vet liksom inte riktigt vad man ska säga eller om man överhuvudtaget kan ta vägen någonstans. Tydligen kommer han hit till ön också...
Var på pressvisning av en ny utställning på Ålands museum som fyller 45 år. En utställning om muséets historia. Av det klippte jag ett programinslag och ett nyhetsinslag i ett program som jag inte behärskade, eller visste så värst mycket om. Det gick helt ok, fick prova mig fram och fråga ibland...

Roliga Ålandsfenomen.
Messaspalterna som båda dagstidningarna här har. Dit folk skickar in mess som kan vara hur knasiga som helst. Det jag lärt mig är att många vill dejta en busschafför som kör för ett bussbolag i byn och en hel del gubbiga ordvitsar.

I dagens messaspalt på Nyan: "Tusan vad snygga brudar som jobbar på lastfartyg nuförtiden! Kolla in nya numret av Ålands Sjöfart och Handel. Blondin till sjöss - singel?!Hälsn K. Den "dåliga" ölen från Stallhagen kan jag provsmaka gratis. Anonym ölälskare."

Väntar med spänning in varje ny dag för att se vad folk messar in.

Har lärt mig ord som bollglass (kulglas) och GSM-telefon(mobiltelefon) snart pratar jag flytande Åländska.

måndag 26 oktober 2009

Första dagen på nya jobbet.

Familj och vänner.
Jag har fått mitt livs första "egna" kontor.
I det har jag suttit och skrivit telegram om diskriminering mot skärgårdsbor som har svårt att få tag i kurslitteratur och om sjöfyllerister som fått dagsböter.

Alla verkar snälla och vi åt lunch på en restaurant som har någon form av Afrikatema bland annat har de två pallar tillverkade av elefantfötter, med zebraskinn som sittdynor. Ytterst morbidt. De hade även ett stort elfenben uppställt, tydligen från samma elefant. Det fick oss att diskutera var snabeln kunde vara, troligtvis i köket...

Som att bo på ett tivoli.



Jag sitter och dinglar med benen på en brygga som på något sett känns som den är som hämtad från en Muminbok. Emelie och jag blickar mot Mariehamns skyline.
På sommaren brukar det gå påfåglar här, och det finns vita segel var man än blickar.

Min första rundvandring är perfekt. Jag har sedan första anblick fallut i kärlek med busstationens klocka. Den ger en känsla av att allting inte är på riktigt. Den skulle kunna vara med i en rysk roman, eller så är det bara Mariehamn.

söndag 25 oktober 2009

Välkomstkommitén?




- Är det här välkomstkommiten?, den som vinglar sist av färjan från Åland som vi snart ska gå på är en riktig "Skinnpajas" en väl förfriskad man i svart "sinnpaj."

Någon skakar på huvudet och mumlar något ohörbart.
Man ska fylla i en liten pappersbit med sitt namn, sin nationalitet och sitt kön på.
Inte direkt ett Rysslands visum.

Så nu sitter jag här på färjan som gungar lite lätt.
Sitter farligt nära en PAF-bandit. PAF är nog Ålands största företag tror jag. De tillverkar spelmaskiner iallafall. Snart kanske speldjävulen tar tag i mig i annat fall ska jag tröstäta lite lakrits.

Karlösa, Nånö och Stabby.

Byarna som blixtrar förbi har konstiga namn som:
Karlösa, Nånö och Stabby.

En massa vildsvinsskyltar kan tänka mig att ett och annat jaktlag från tillexempel Danderyd som vi just passerat brukar dra hit och panga lite.

En restaurang som heter Mc Arvids allt inger en sådan där skön ocool känsla som bara en dos svensk landsbygd kan bjussa på.

Längst fram i bussen sitter Finlands svar på Bill och Bull. De har nästintill likadana fruar och båda har bruna skinncowboyhattar, mustacher och tunnbågade glasögon. Vad skönt det skulle vara att ha en unisex-polare. vi skulle gå ut och se likadana ut, vi skulle ha samma kosthållning och då och då skulle vi glömma bort vem av oss som var vem.

Tågskräck

På Sundsvalls Centralstation kliver jag på tåget. Stuvar in mina väskor och sätter mig vid en fönsterplats, som jag senare får reda på tillhör mitt sitt-sällskap.
Jag ser på skräck. REC, en spansk skräckfilm om en reporter som blir instängd i ett hus när hon ska dokumentera en brandkårs utryckande. I huset visar det sig finnas en influensa som gör folk ytterst otrevliga. Hyresgästerna vill nämligen käka rubb och stubb, de tuggar på vem som helst. Jävligt osympatiskt.

Jag gillar inte att se skräck på tåg, känner mig olämplig som individ och som ett dåligt föredöme. Försöker himla med ögonen när någon kollar åt mitt håll. Jag gillar ju inte sådant här egentligen...(Eller det gör jag nog visst!)
Tror att jag kan innbilla folk att jag studerar till psykolog och granskar vad mänskliga beteenden kan skapa. Någon kan kanske tro det.

Det där med tiden...

Varför dyker aldrig den jävla bussen upp? Mina ögon svider och jag pinas verkligen på grund av en gårdagskväll då jag firades av på krogen. Varför tänker man alltid "jag kan ju sova när jag dör"? Bredvid mig sitter en man som ser ut som en sovande Göran Greider och sover ytterst framåtlutad.
Framför mig en tjej med fiol. Jag lider, lider och börjar småputtra av ilska. Hur kan det anstå dem att vara så här sena 45 minuter. Slår på i-poden. Högt, högt men snart når rösten från fioltjejen igenom. Hon frågar någon. Hon frågar en pappa i en stor reklamjacka, varför bussen inte kommer.
Jag skruvar ned musiken och lyssnar intresserat. Det han berättar är att vi ställt om till vintertid.
Anledningen till att jag sitter och tror att jag ska missa mitt anslutande x-2000 i Sundsvall är att någon dum-dum-dum sill bestämt att just den 25:e november skulle varenda kotte uppskatta vintertid. Man borde anordna en folkomröstning, bara för att man kan, där vi kan besluta själva vilken dag som klockan ska ställas om, tänker jag naivt och kliver på bussen.

Får en uppenbarelse. Ser mig själv ligga och snarka i min säng, ser mig sova fyra timmar och vara en bra bit lyckligare.

Bloggintresserade

Detta är jag

Making a movie about a great tour!