Veckan som egentligen inte fanns.

Kl.13: Krismöte för radion. Sändingarna ändrades, med jämna mellanrum fick personer info. om vår protest mot landskapet.

Delegaterna från mötet i Köpenhamn är i färd med att avsluta sitt möte. Snart ska de flyga hem antar jag, annars måste ju flera tusen flygbiljetter bokas om. Kommentatorerna har under morgonen råkat kalla Afrika för ett "land" desstutom har man kunnat följa när nationer som Tuvalu sagt vad de tycker om L 13 (vad nu det är för någonting.) And now to the delegate of the the republic of Kong...

Jag har haft en helvetesvecka, skit har den varit. Jag har aldrig och kommer förhoppningsvis inte att hamna på en arbetsplats med sämre stämning än hur det varit på radion några dagar den här veckan. Ångest. Så blir det när personer får sluta. I det här fallet är det flera av mina vänner, dessutom förlängs inte mitt vik. heller. De hade tänkt stanna det hade inte jag, men trots det har jag haft en klump i magen sedan beslutet kom. Besparingarna kommer såklart att drabba alla. Och jag tycker synd om alla om blir kvar. Tablån läggs om och flera av mina medarbetares hjärtebarn såsom Spisa med radion, bortamatcherna i fotboll och Kulturen försvinner. Framför allt försvinner vi vikarier och nyhetsredaktionen kommer gå på knäna. Men att vi försvinner har det i ärlighetens namn inte pratat så mycket om alls. Förhoppningsvis är folk för chockade än.

På Åland har folk ett horn till sidan på radion. De flesta öborna verkar hata den. Därför kastar Niklas Lamppi upp en blixtledare, när vi lägger om i tablån för att ha krismöte. När sedan Ålandstidningen lägger upp en kommentatorsfunktion till deras nyhet om att radion "tystnar", ska såklart varenda person som inte har en aning om vad som pågår kommentera. Folk lägger krokben på sig själva när de först klagar på kvalitén och sedan skriver att radion har för många anställda, folk är idioter. Eller åtminstone är det så att idioter finns.


Jaja, man får väl lämna den här klagoön medan tid är, innan man blir en i skaran. Hem till fina Västerbotten där folk int´klagar om he int´ä någe galet.