När jag simmade varv på varv i 50 meters bassängen funderade jag på om jag skulle betrakta dem som ockrare. Kom fram till att jag nog borde göra det. När jag kom till Mariebad såg jag en lapp. Hälsoinspektionen hade förbjudit all form av badshorts.
De thaiboxningsshorts från en värmländsk secondhandbutik som jag tänkt bada i dög inte med andra ord. Jag övervägde ett tag, att bada eller inte bada är ju alltid frågan. Svalde planen att gå hem klart jag skulle bada! Köpte ett nytt par för mer än hutlösa 25 euro. Ockrare!
Några småknattar gör bomben i min bassäng. När banan min blir ledig byter jag med lite stött uppsyn.
Vattenrutchbana utan kö. Jag springer uppspelt i trappan. Åker tre gånger. Sätter tidsrekord för dagen: 11, 92. Känner mig stolt. Rättar till mina nya tighta James Bond- badbyxor. Tänker att jag i mina tjocka brillor och dessa badbyxor nog ser ut som Daniel "Hertigen av Västergötland" Westling.
Simmar ut omgiven av vattenånga. Från utomhusbassängen kan man se skepp och smedjor, bland annat silversmedjan som har en skylt där det står "ej stängt" (optimist eller inte?). En "downsare" i simglasögon dyker i en bubblande stråle, hon påminner om en and. Jag hänger mig mot bassängkanten och spejar över sjön Slemmern, tänker att allt är väldigt fint ändå. Fint som Mariehamn.
När jag går upp ur bassängen och förbereder mig mentalt för bastuånga ser jag att vattenrutchbanan fått två nya härskare, en av dem har slagit mitt rekord. Med fyra sekunder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar