Det bidde aldrig någon Godbymässan. Emelie mådde inte bra så det blev en dag innanför hemmets trygga väggar utanför låg den gråa koftan tung över ön. Såg två filmer La Famiglia, av Ettore Scola från 1986. En film som jag just efter det inte minns att jag sett än bättre på mycket, mycket länge. Sedan Vicky Christina Barcelona:
Juan Antonio: jag önskar att jag var du. Jag skulle vara bohemen som sade till lycksökande turistpar att vi skulle älska ute i en berså. Jag skulle gå barfota i fingerljum pastellfärg och bara dricka vin från buteljer. Jag skulle cykla på landsvägar utan att bry mig det minsta om morgondagen.
Men jag kommer aldrig bli du.
Jag kan maximalt ragga upp något blekfett par från Eslöv som har villat bort sig i fyllan på Rosella. Jag vandrar omkring med uttorkad tuschfärg på fotsulorna från någon usel tuschpenna som jag försöker skriva ner mitt liv med och dricker surfaröl... Från Finland. Jag har ingen cykel så jag lånar en tjejcitybike ibland och cyklar ut i pissregnet och vill helst glömma morgondagen för den kommer påminna om den här dagen, i all evighet.
Men Juan Antonio... Jag vill bli du.
På söndagen var jag på Mariebad igen, bubbelpoolen var ständigt ockuperad av nya barn. Jag stod och sneglade mot poolen och märkte en man i en massa tatueringar göra samma sak. Ett kort tag av en "vi sitter i samma båt-känsla." Sedan insåg jag att han,inte som mig, nojade för att trycka mig ner bland massa småkisar som varm-kissar i vattnet, utan hade barn i poolen.
Idag har jag jobbat så jag fick ont i hjärtat. Ingen kommer tacka mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar